Det stora stygnet – broderi som vision och vittnesbörd

En blommande bildörr väckte stor uppmärksamhet på utställningen. Konstnären heter Severija Incirauskaite-Kriauneviciene och är från Litauen.

Det var en mycket inspirerad och entusiastisk grupp bohuslänska brodöser som lämnade Röhsska museet i Göteborg efter ett spännande studiebesök. Museet har under vintern lyft fram det fria, personliga och berättande broderiet. Utställningen Det stora stygnet (nu avslutad) med underrubriken Broderi som vision och vittnesbörd är engagerande och leder förhoppningsvis till en insikt hos fler om vad fritt broderi står för.

Detalj ur Sten Kauppis verk Efter föreställningen. Broderi i silke, ull och lingarn på handvävd yllevävnad i tuskaft.

Insikten kan till exempel komma från Birgit Engströms skildring av den så kallade Enbomaffären, en rättsskandal från andra världskriget. I tyglängd efter tyglängd berättar hon med små broderade bokstäver vad som hände och hur hennes far Fingal Larsson blev oskyldigt dömd till fängelse för spioneri för Sovjetunionen. Ett skakande vittnesbörd med nål, tråd och oändligt tålamod.

En kontrast till detta verk var en bild gjord av pianoläraren Anna Casparsson, som på 1920-talet skapade en rad broderier med motiv från sagans värld. Dova, drömska och glittrande vackra. Hennes broderier följer inga normer. Hon blandar stygn med applikationer, spetsar, pärlor och målade partier. För betraktaren är det som att förflyttas till en annan värld. Hon var en för sin tid mycket ovanlig konstnär och en pionjär inom fritt broderi. Naturligtvs fanns vår egen Elsa Agelii representerad på utställning med flera verk, som uttrycker hennes stora samhällsengagemang.

En annan bohusläning som också fanns med, fattas bara annat, var Britta Lincon, som verkligen sjunger långsamhetens lov. Hennes verk är fyllda med massor av små, tätt broderade stygn. Helheten bildar visionära ytor att meditera till.

Många av konstverken på utställningen visade på samhällsengagemang av olika slag. Några verk som stack ut särskilt mycket var skapade av den litauska konstnären Severija Incirauskaite-Kriauneviciene. Genom att först borra håll i gamla bildelar, som skärmar och dörrar, har hon kunnat brodera korsstygn på skrotet. Stora traditionella blommor, en kontrast till den råa metallen. Effekten är imponerande. Hon är internationellt uppmärksammad och har deltagit i flera stora utställningar i olika länder.

För oss bohusläningar återstår nu att smälta intrycken och omsätta dem i egna, personliga broderier.

Text: Barbro Hurtig Foto: Hanna Andersson