Broderi med humor: Packad och klar med Vivan-divan

Artist trading cards på temat “tant” på årsmötet i Jönköping. Foto: Hanna Andersson

ATC-tanterna ska ut på turné! Vilken rolig aktivitet som försiggår i Broderiakademin!

Maud Jonsson i Valla skriver: “Jag har några tanter som åkt runt i Sverige tidigare. Men nu ska de vidare ut i världen och då hängde två av Sivans bekanta på. De här redan anslutit sig till det övriga resesällskapet.”

Maud har, förutom att ha broderat två charmiga tanter, också skrivit ner lite av deras berättelse. Den delar vi med oss av här:

Tant Vivan

När Sivans gamla barndomskompis Vivan fick höra talas om denna utlandsresa som “tantgänget” ska företa sig, skickade hon ett kort på sig själv från Franska Rivieran, där hon för tillfället befanns sig. Adresserat till Sivan och med en innerlig önskan om att få hänga med.

Det var visserligen några år sedan de senast sågs, hon är ju så mycket ute i svängen, Vivan. Men de har dock vuxit upp tillsammans och har hela sin barn- och tidiga ungdomstid gemensamt.

Vivan har varit på ett antal platser på vår jord, oftast själv, i sökande efter en rik karl. Nu känner hon dock för att återuppta bekantskapen med sitt tidiga liv. Dessutom längtar hon efter sällskap. Karlarna har ej stannat länge i sin relation med Vivan. Det är jobbigt att alltid vara på jakt. Lite trevligt småprat om ditt och datt skulle sitta fint nu känner hon, något hon hoppas få ta del av under denna resa.

Vivian-divan

Tant Dorty

Dorty fick också vetskap om resan som skall gå av stapeln. Hon har lärt känna Sivan på senare år… De möttes första gången på en läsecirkel där man läste grekisk arkitektur. Något som Dorty varit intresserad av hela sitt liv. Hon gifte sig i unga år med just en grek, vid namn Stavros. Han försvann för länge sedan ut ur hennes liv Vart är ännu oklart.

Hon är något försiktigare i sin personlighet än Vivan-divan. Men inför detta äventyr tog hon ändå mod till sig och färgade sitt hår i en, som hon trodde, djupt kastanjeröd nyans, för övrigt hennes egen hårfärg i unga år.

Färgen tog dock ej så bra på hennes numera gråa hår. Hon hade helt enkelt inte tid att göra det efter rekommendationen i förpackningen, eftersom hon tvättade sin resegarderob samtidigt. Här måste packas i flygande fläng. Hon struntar helt enkelt i hårfärgen! Jag duger ändå! Det är hennes motto. Tiden är knapp om hon skall hinna med.

Nu gäller det bara att få packningen färdigstruken…

Dorty

Broderi, foto och berättelser: Maud Jonsson

Nu väntar vi med spänning på att höra om deras fortsatta äventyr på broderiutställningar runt om i världen! Senast vi hörde av de andra i gänget var på besök hemma hos Elin…

** Tidigare inlägg om tanterna här.