Att ta fram ibland

Jag har en rosa låda märkt broderier. I den finns, som sagt, bara broderier. Bland lådans broderier är det ibland fokus på stygn, ibland är det rena experiment men oftast är det bilden som är det centrala. Kompositionen. Det här är inte broderier som skall bli något konkret som ett pennfodral eller en väska. Det här är inte broderier som behöver bli något. Jag jobbar oftast inte så. Jag broderar bara.

Jag broderar på kurser. Jag broderar i soffan. Jag broderar på resa. Jag broderar. Jag broderar experiment, utmaningar, kedjebrev och idéer. Jag broderar som meditation. Jag broderar som avkoppling. Jag broderar för att mitt kreativa sinne kräver det. Mitt mål är oftast själva broderiet. Det räcker mer än väl.

Det händer att jag broderar på kläder, gör lavendelpåsar, en välkomstskylt, kuddfodral och annat. Men oftast inte. Oftast gör jag bilder. Och precis som när jag målar så är det inte så många bilder som får komma upp på väggen (hos mig eller hos någon annan). Jag kräver mycket av mina bilder, av mina broderier.

Så jag har många av dem i en låda. Jag är glad i min låda. Jag använder broderierna i min låda. Jag har de för mig själv som inspiration. Jag tar med dem när jag har kurser eller föreläsningar. De är inspirationsmaterial. De är en idébank. De är tidsdokument. Har du broderier i en låda?

Text & foto: Madelene Edlund

Ps. På min blogg finns en liten text om hur mitt broderi började.